Spenderade cirka 2 timmar uppe bland molnen. Så kändes det, haha. Vet inte riktigt om någon fattar vilken stor grej det var för mig att se Bright Eyes. Jag lyssnar väl inte överdrivet mycket på deras musik längre.. Men när jag var 15 var Bright Eyes det enda jag lyssnade på. Det ENDA. Är övertygad om att jag fortfarande kan vartenda ord i varenda låt. Conor Oberst var ju något slags gud för mig. Hade någon berättat för mitt 15-åriga jag att jag om 6 år faktiskt skulle få stå drygt 2 meter från mannen i 2 hela timmar skulle jag antagligen börjat grina på fläcken. Så fort mister Oberst drog första ackordet på gitarren gjorde det mig absolut ingenting att jag var där helt ensam. Det var lätt en av de bästa kvällarna i mitt liv. Haha, nu ska jag sluta traggla eufori-goja och slänga upp lite bilder istället. Synd att min iFåne (hihi) inte har bättre kamera. But these were the best I got.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar