mimmiamandakristiina

Måste ju bara oja mig lite över att vissa människor är så jävla... pantade ibland. På riktigt. Fattar inte vad som försiggår bakom pannbenet. Finns det ens någonting där? Förutom en kärlek för sig själv som är så stark att man inte är kapabel till att ens en gång tänka på/sätta någon annan före sig själv? Visst tycker jag att alla, däribland jag själv, borde sätta sig själv i första rummet mycket oftare än vad man/jag faktiskt gör. Men man får fan inte vara så jävla självrättfärdig att man jämt och ständigt pissar på och sårar folk man påstår sig bry sig om. För att man själv "ville" eller "kände för". Oavsett vad saken gäller. Fattar ni? Jeez.

Växa upp?

Nä?

Och med det menar jag inte att man ska bli tråkig, instängd, försiktig eller något annat "trist". Jag menar bara att det i vissa avseenden kanske kan vara lite bra att försöka sluta bete sig som ett barn som inte är medvetet om vad ens agerande kan leda till för konsekvenser. Eller ett barn vars vokabulär inte ens innehåller ordet "konsekvens".

Ja, tack för mig. Bitterfittan deluxe, aka yours truly, slänger sig i säng med ett gäng geléhjärtan (alla härtansdag-gåva från världens bästa mamma! Där fick jag till lite kärlek i detta bittra/förbannade/blablabla- inlägget också! Thumbs up!) och säger adjö till denna påhittade kommersiella högtid, som bara finns till för att få ensamma människor (tillhör jag den skaran nu? SHIEEET. Nej det gör jag inte, jag är fan inte ensam) att må lite extra dåligt. HAHA. Nej. Enough is enough. Var snälla mot er själva och dem ni älskar. May the force be with you.
Godnatt.