Varför lämnar vi inte nojandet över att ha gått upp ett kilo och stressen att gå ner fem till den delen av mänskligheten som faktiskt är överviktiga? Varför tränar en tjej på helt normala sunda 50 kilo ihjäl sig och tvingar sig själv att äta tre salladsblad och en grapefrukt till middag? Varför nyper jag mig själv i överarmarna och grimaserar åt mina lår i spegeln?
Varför är vi sjuka i huvudet allihopa?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar