sömnlös i Trollhättan en tidig torsdagsmorgon

Klockan är halv 6. Jag kan inte sova. Kröp ner vid halv 2 typ, Fredrik satte igång film, Karin hade redan somnat. Efter halva filmen somnade Erik. Sedan Fredrik. Jag såg klart filmen. Stardust. Jag tycker om den. Ibland önskar jag att verkligheten var som i sagorna. Filmen tog slut. Jag stängde av TV:n och DVD:n. La mig tillrätta. Vände mig om. Trixade med kudden. Drog upp täcket till hakan och sparkade ner det till fötterna. Om och om igen. Låg och vred och vände på mig i 1½ timme. Gick upp. Tog en cigg. Gick och la mig igen. Blundade, försökte tänka på ingenting. Försökte slappna av och somna. Gick inte. Låg och oroade mig istället. För allt. För telefonsamtalet jag väntar imorgon. För hur jag ska göra med jobbet. Orkar inte vara bartender mera. Vill ut, bort. Kan inte. Nej. Oroar mig för framtiden. För vad jag ska göra. Jag är snart 20 år och har fan inte gjort någonting. Inte ens gått klart gymnasiet. Vissa dagar känner jag mig sämst i världen på grund av det. Jag kommer aldrig gå på studentbalen i en vacker klänning. Jag kommer aldrig springa ut och skrika och skratta, få blommor, halsa champagne mitt på dagen eller åka flak. Jag kommer aldrig ha på mig en studentmössa. På min meritlista finns 2 avhoppningar från gymnasiet och ett skitjobb. Usch. Ibland känner jag att jag vill bort. Jobba med sköldpaddor i Grekland som Ellika gjorde. Fara till USA ett år som au pair. Åka till Berlin. Plugga i Paris. Listan kan göras lång. Oroar mig för vad som skulle hända om jag kom på att mitt kall var att åka långt bort, i typ ett år. Vad skulle hända med mitt förhållande? Skulle det funka? Skulle jag bli tvungen att välja? Och vad skulle jag välja isåfall? Kärlek eller självförverkligande? Kan man inte få båda?

Imorgon (eller vafan, det är morgon redan) ska jag gå till Försäkringskassan. Söka bostadsbidrag. Jag borde ta med min bunt med CV:n också. Jag borde lämna in överallt i hela stan. Varför är det så förbannat svårt att få arslet ur vagnen och göra saker som man vet att man måste göra? Jobbiga grejer som slutar vara jobbiga bara man tvingar sig själv att göra dem. Och kanske skulle allt bli bättre efteråt. Kanske skulle jag få ett fett betalt jobb redan nästa vecka om jag bara kunde sparka mig själv i häcken och lämna lite CV:n imorgon? Suck. Statoil öppnar om 10 minuter. Kanske tar jag en promenad dit bort. Köper cigg. Går en omväg hem. Har gett upp alla tankar på sömn. Jag kommer vara zombie hela dagen imorgon.