Jag sover aldrig ensam längre. Jag behöver inte. Antingen har jag Fredrik bredvid mig. Eller så ligger Karin där. Det är februari. Det är snö ute. Snön har inte legat såhär länge sedan 1987. Jag hoppas att det blir vår snart. Längtar efter att få se allt bli grönt. Längtar efter solen och att sitta på en filt på en gräsmatta.
Jag ska jobba ikväll. Jag vill inte jobba ikväll. Tanken på att jobba ikväll får mig att vilja kasta mig framför ett tåg eller dränka mig i duschen eller hänga mig från gardinstången eller.. tja, ni fattar. Jag lovar dyrt och heligt att jag från och med nu ska göra mitt allra yttersta för att fixa ett nytt jobb. Så jag slipper ta livet av mig menar jag. För det vore ju lite onödigt kanske?
På tisdag har jag och Fredrik varit tillsammans i ett år.
Känns som om det är längre tid.
Känns som om det är kortare tid.
Jag är kär.
Jag ska jobba ikväll. Jag vill inte jobba ikväll. Tanken på att jobba ikväll får mig att vilja kasta mig framför ett tåg eller dränka mig i duschen eller hänga mig från gardinstången eller.. tja, ni fattar. Jag lovar dyrt och heligt att jag från och med nu ska göra mitt allra yttersta för att fixa ett nytt jobb. Så jag slipper ta livet av mig menar jag. För det vore ju lite onödigt kanske?
På tisdag har jag och Fredrik varit tillsammans i ett år.
Känns som om det är längre tid.
Känns som om det är kortare tid.
Jag är kär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar