Tjena.
Jag har inte dött. Fast det vet ju ni som läser här ibland antagligen redan. Jag har bara varit.. upptagen? Upptagen med livet. Bytt jobb, bytt adress. Och hela fadderittan. Har inte känt någon mening eller lust till att peta ner några ord här. Eller har inte haft tid. Eller inte tagit mig tid. Eller helt enkelt bara varit ockuperad någonstans inne i min egen skalle. Nåväl.
Nu är det vinter igen, det är snö och minusgrader och snart jul igen. Och mitt liv ser helt annorlunda ut gentemot vad det gjorde för ett år sedan. Många saker har förändrats. Saker har gått jävulskt bra, mindre bra, helt okej, lite snett, neråt och vissa saker gick fullständigt åt helvete. Men jag antar att det är lite så livet funkar. Och man kan tamigfan inte vara allt och alla till lags jämt. Kanske inte någon gång överhuvudtaget.
Vet så väl att folk tyckt att jag betett mig som en jävla fitta, att jag gjort "helt hemska saker" och att jag visade mig vara någon de inte trodde att jag var. Men jag vet också att andra tycker att jag är.. bra. Bra ändå. Visst kunde vissa situationer skötts snyggare, men nu blev det ju som det blev. Jag har haft ångest, gråtit och känt mig alldeles fruktansvärd. Men det har liksom gått över nu. Och, om så måste sägas, så är jag HEMSKT ledsen. Det är jag verkligen. Men jag är lycklig nu. Jag ville aldrig trampa någon på tårna eller peta någon i ryggen med en vass pinne. Ledsen att det blev så.
2012. Nu är det snart slut. Det 22:a året i mitt liv. Året jag på allvar trott har försökt mörda mig, mer eller mindre. Men jag överlevde, det gjorde vi allihopa. Och, för att klyscha till det lite sådär käckt (typ som Pernilla Wahlgren skulle ha gjort); det som inte dödar oss gör oss starkare. Eller hur? Så det är väl egentligen bara att bre ut armarna och hälsa år 2013 välkommet. Om jorden nu inte går under den 22:a då vill säga. Let's hope not.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar