egentid

Hojoj. Sitter hemma hos mamma, i soffan, och göttar mig. Har druckit kopiösa mängder Pepsi. Ätit a shitload of chips. Och så en stor portion spaghetti med köttfärssås. Yum. Var ute på Hönö förut idag, var trött som ett djur. När vi (Erik Majs Fredrik jag Dansken Rasmus) åkte in till stan sedan igen med 8-färjan bestämde jag mig för att inte följa med de andra ut på krogen och sedan övernatta på Hönö, utan för att åka hem till mamma och gå och lägga mig tidigt. Nu går väl antagligen det sistnämnda i kras som vanligt, blev fett pigg av all Pepsi, men ändå. En sak dock som jag tycker är lite snett. Det är att de få gångerna jag väljer att vara ensam tycker folk att jag är konstig. Känns det som. Inte ikväll, men typ ah nästan alltid annars. Grejen är ju att jag älskar att vara med mina vänner. MEN. Har man spenderat dygnets alla timmar tillsammans med andra ett tag, måste man ju nästan (iallafall om man heter Mimmi Amanda Kristiina Nilson) känna att man vill vara ifred lite? Elleeer? Och då har ju det absolut inget att göra med mina polare. Utan bara det att jag vill pusta ut, kanske läsa en bra bok, kanske gråtrunka till en Pattinson-rulle (hehe) ifred? Det är ju ingenting konstigt med det. Ibland är jag bara trött. Seg. Slö. Hängig. Och det är sådana dagar det sitter fint att spendera en stund på tu man hand med mig själv. Tycker jag. Som ikväll. Ska njuta av att sova på vardagsrumssoffan (som egentligen är lite för kort till och med för mig) och kolla på TV/film i min ensamhet. Och imorgon ska jag iväg och träffa alla mina fina vänner + pojkvän igen. Ahh. Godnatt bloggen.