long time no bloggie whatsoever

Tjena.

Jag har inte dött. Fast det vet ju ni som läser här ibland antagligen redan. Jag har bara varit.. upptagen? Upptagen med livet. Bytt jobb, bytt adress. Och hela fadderittan. Har inte känt någon mening eller lust till att peta ner några ord här. Eller har inte haft tid. Eller inte tagit mig tid. Eller helt enkelt bara varit ockuperad någonstans inne i min egen skalle. Nåväl.

Nu är det vinter igen, det är snö och minusgrader och snart jul igen. Och mitt liv ser helt annorlunda ut gentemot vad det gjorde för ett år sedan. Många saker har förändrats. Saker har gått jävulskt bra, mindre bra, helt okej, lite snett, neråt och vissa saker gick fullständigt åt helvete. Men jag antar att det är lite så livet funkar. Och man kan tamigfan inte vara allt och alla till lags jämt. Kanske inte någon gång överhuvudtaget. 

Vet så väl att folk tyckt att jag betett mig som en jävla fitta, att jag gjort "helt hemska saker" och att jag visade mig vara någon de inte trodde att jag var. Men jag vet också att andra tycker att jag är.. bra. Bra ändå. Visst kunde vissa situationer skötts snyggare, men nu blev det ju som det blev. Jag har haft ångest, gråtit och känt mig alldeles fruktansvärd. Men det har liksom gått över nu. Och, om så måste sägas, så är jag HEMSKT ledsen. Det är jag verkligen. Men jag är lycklig nu. Jag ville aldrig trampa någon på tårna eller peta någon i ryggen med en vass pinne. Ledsen att det blev så.

2012. Nu är det snart slut. Det 22:a året i mitt liv. Året jag på allvar trott har försökt mörda mig, mer eller mindre. Men jag överlevde, det gjorde vi allihopa. Och, för att klyscha till det lite sådär käckt (typ som Pernilla Wahlgren skulle ha gjort); det som inte dödar oss gör oss starkare. Eller hur? Så det är väl egentligen bara att bre ut armarna och hälsa år 2013 välkommet. Om jorden nu inte går under den 22:a då vill säga. Let's hope not.

kuddar och ljuslyktor

Brudifierar den före detta ungkarlslyan, med bravur!

lycklig

"hon vi inte nämner vid namn"

Och plötsligt finner jag mig sörja förlorad vänskap lite, lite mindre.

Se till att aldrig ramla, för folk slutar aldrig sparka och slå Man lär sig skratta genom tårar, man lär sig förstå att när botten är nådd har man iallafall fast mark att stå på Jag är inte rädd för att dö, vill bara inte vara där när det händer ändå

har inte dött

we're half awake in a fake empire

April har varit en månad i lugnets tecken, efter avslutet på mars månad som badade i berusningsdrycker valde jag att trycka på pausknappen, vilket var välbehövligt. De två senaste dagarna har det varit lite varmare väder, och träden på Järntorget blommar, och jag hoppas så att våren är här för att stanna. Jag saknar solen och de ljusa kvällarna och bara ben och att kunna skippa jackan utan att frysa halvt ihjäl på kvällskvisten. Nu kommer jag ju visserligen jobba bort sommaren, precis som förra året, men jag hoppas ändå på att få spendera ett par fina kvällar i vänners sällskap och njuta ordentligt innan det är dags för äventyr i höst. Lämnar lilla landet lagom på obestämd tid och utforskar Asien tillsammans med kära Sofia. Jag har ju alltid velat åka ut och resa, se världen och uppleva annorlunda kultur, men jag har aldrig haft förutsättningarna. Men nu har jag det, och kommer faktiskt kunna genomföra den här resan. Det är ku ganska milt uttryckt att säga att jag längtar.

on the road

Åker buss. Cirka en timme down, 5 to go. Woopie-doo! Är lite toalettnödig, men hatar busstoaletter. Känns som att man försöker sitta och kissa i en burk som någon skakar på. Typ. Jag sitter iallafall heeeelt okej skönt i ett brett bussäte med benstöd. Kunde varit värre.
Ungefär 14 timmar kvar till THE SHINS! Taggad är bara förnamnet på dagens sinnesstämning.

howdy

På fredag klockan 05:50 rullar jag med buss upp mot Stockholm. Kommer bli lite knäppt, jag har inte satt min fot i Stockholm sedan februari förra året. Har ju till och med kallat Stockholm roten till allt ont i mitt liv, haha. Men nej, det kommer att bli awesome. Jag är extremt excited inför konserten på fredag kväll, och sen är det ju verkligen inte heller fy skam att ödet så trevligt placerade även världens bästa Lisa i denna gudsförgätna stad under samma helg som jag ska vara där! Och käraste Majsan kommer ju vara med mig. Och Anton och David. Och ja, jag ska se The Shins. KUNDE VARIT VÄRRE.

Å så två relativt nytagna bilder. Jag tror våren är här, kamrater. Och jag gnäller inte.

Glad i hågen under rökpaus på jobbet

Mini-muffins i vårsolen med Alba

Har ju glömt visa min nya kompis. Bilden är från förra veckan då den var färsk och inplastad. Tydligen är det inte så obvious som jag själv tycker att det är, vad den föreställer. En evighetsåtta alltså, med texten "strength" = infinite strength. Och det är ju kanske lite ostigt, men this is for my mama. För den oändliga styrkan hon besitter, och för hoppet om att jag själv ska lyckas bli en lika stark människa som hon, någon gång. Gå igenom livet och vara stark i mig själv, inte låta mig själv trampas på av andra och aldrig ge upp hoppet om att jag kan klara mig igenom vad livet än får för sig att kasta för bajs på mig. Amen.

Tror jag är tvungen att köpa jackan. Och ta körkort. Och bli stuntförare. Och köra flyktbilen efter rån. Och döda några människor. Och ligga med Ryan Gosling.

på repeat i mina hörlurar:

Wolfgang Amadeus Phoenix

det lilla livet

Mår ganska så fint. Har levt grisliv lite för mycket på sistone, men orkar inte oroa mig över det riktigt. Jag lever ju iallafall och jag mår som sagt ganska så fint. Mottot de senaste dagarna har ju helt klart varit "det kunde ha varit värre", och det är ju faktiskt väldigt sant.

Bästa Choffe åkte precis härifrån efter att ha legat i soffan och tittat på Leon med mig. Det var väldigt längesen jag såg den filmen, och det var länge sedan jag och Choffe umgicks ordentligt. Så jag känner mig glad. Och väldigt väldigt trött. Så hör och häpna: jag tänker gå och lägga mig nu. Sova gott natten igenom och vakna imorgon med ett leende på läpparna och spring i benen.

Köpa gymkort imorgon.
Bygga upp den lilla kroppen litegrann, så att den blir stark och mår bra.

If you still care at all
please don't tell me now
if you love me at all
don't call